Related Paintings of unknow artist :. | European city landscape, street landsacpe, construction, frontstore, building and architecture. 183 | Still life floral, all kinds of reality flowers oil painting 79 | Kleopatra VII. ,Relief,Dendera,Agypten | European city landscape, street landsacpe, construction, frontstore, building and architecture. 174 | Arab or Arabic people and life. Orientalism oil paintings 450 |
Related Artists:
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
BASCHENIS, Evaristo
Italian Baroque Era Painter, 1617-1677 Evaristo Baschenis (December 7, 1617 ?C March 16, 1677) was an Italian Baroque painter of the 17th century, active mainly around his native city of Bergamo. He was born to a family of artists. He is best known for still lifes, most commonly of musical instruments. This could explain his friendship with a family with notable violin makers from Cremona. Still-life depictiona were uncommon as a thematic among Italian painters prior to the 17th century. Baschenis, along with the more eccentric 16th century painter Milanese Arcimboldo, represents provincial outputs with idiosyncratic tendencies that appear to appeal to the discernment of forms and shapes rather than grand manner themes of religious or mythologic events. For Arcimboldo, the artifice is everything; for Baschenis, the items, man-made musical instruments, have a purpose and a beauty even in their silent geometry. One source for his photographic style of still life could be Caravaggio's early painting of peaches, or alternatively, Dutch paintings. The most faithful imitator of his style is a younger contemporary Bergamese, Bartolomeo Bettera. Baschenis is a contemporary of the Bergamese portrait artist, Carlo Ceresa, and appears to have been influential for the Modenese artist Cristoforo Munari.
David Klocker Ehrenstrahl
German, 1629-1698,Swedish nobleman and portrait painter who in 1652, at twenty-four years of age, at the request of Carl Gustaf Wrangel, moved to Skokloster Castle, from his art studies in the Netherlands. Between 1654 and 1661 he studied in Italy and visited the courts of both France and England. On his return he became entitled Court painter. He was raised to the nobility in 1674 and became court indendant in 1690. Mikael Dahl and David von Krafft as well as his daughter Anna Maria (born 1666) can be found among his pupils. The allegoric great hall ceiling fresco, named The Great Deeds of The Swedish Kings, in the Swedish House of Knights, made between 1670 and 1675, is considered to be his greatest work. A second version was made in Drottningholm Palace, the home of the Swedish Royal Family, in 1695. The Drottningholm fresco, also became the motive of the 1000th and ever largest postage stamp by Czeslaw Slania, the Polish